Livet e pest
...längtar efter att jobba på måndag. För jobbigt att vara hemma bara en massa bråk (som är mitt fel). KUUUUUUUUUUUL.
Är bara deppig, (gråter för minsta lilla både hemma och när jag är ensam). Som tur är har jag super gulliga arbetskamrater som lyssnar på mig och stöttar mig i min deppighet.
Förmodligen är det att jag slutat med medicin som gör att jag känner mig nere.
Deppigheten får mest syre hemma då jag ständigt hamnar i bråk med maken och ALLTID mitt fel. KUUUUUUUUL IGGGEEN.
Ja va ska man göra, vem FAN vet, får börja med medicin igen och skita i vikten. FEEEEEEEEEEEEET.
Blev ännu mer deppig av att se min deppighet nerskriven.
